Ont...

Ont i hjärtat. Min förebild, ängel och absoluta idol. Borta. Saknad. Älskad.

Lite finare... Lite bättre?

Igår tyckte jag sjukt synd om mig själv. Jag hade bestämt mig. Jag skulle lägga mig under täcket och bara ligga där. Nehepp, den planen fungerade ej. "Min goda vän" (ett uttryck jag fick lära mig igår) Johnny hade heeelt andra planer och hävdade att man helt enkelt iiiiinte kan vara hemma bååååde fredag oooooch lördag. Så vi hamnade hemma hos hans kompis (för övrigt en underbar lägenhet)... Lite gott vin och trevliga samtal, därefter mötte vi upp Bea för ett glas rött på Grappa. Angående nattens sällskap: "Lite finare... lite bättre"... Ytterligare något jag fick lära mig igår. Hmmm... Jag vet inte. I så fall med glimten i ögat. Och lite ödmjukhet. Kvällen avslutades på Lotus(!!!) och på något märkligt sätt stod jag i slutet av kvällen med ett telefonnummer nedkladdat på ett kvitto. Konstigare saker har ju hänt. Träffade på Henrik utanför... Traskade hem med honom för att hämta Maximus för en nattlig promenad i snöovädret. Jösses... Nåväl, jag kom ju hem säkert i alla fall. Inte varje dag man får en rottweiler med sig hem. Eller njaaa... Hem och hem... Men till dörren i alla fall. Well... I kväll är det söndagstradition med girlsen. Underbart. Jag älskar mitt liv när det är oförutsägbart och tryggt på samma gång. Och jag älskar människorna i mitt liv massa mycket.

Superkontroll

Andaaas... iiiiin.... uuuuut....

Jag är inte så duktig jag inte. Jag har nog inte riktigt insett att jag bara är en person. Nu är det total kaos i frökens huvud. Att försöka jobba heltid i kombination med ett examensarbete är INTE en bra idé. Det skulle vara underbart roligt att transkribera mina tankar. Snacka om bestseller. Tro mig, mitt hjärnkontor påminner skrämmande mycket om BigBrother för tillfället. Och helgen blev iiiiiinte som jag hade tänkt det. Eller jo... Lite. I fredags blev det filmkväll med Jeppe. Men i lördags... Åh herregud... Det började bra med en lunch på Wayne's med Mina, Carro och Fia. Kvällen såg lite värre ut... Någonstans efter vinet glömde jag bort att jag faktiskt inte tål särskilt mycket alkohol. Resultat: Zzzzz...... Det kan inte ha hänt. Det måste ha varit någon annan. JAG gör INTE sådant. Jag har superkontroll... Eller?

Bara EN sån här dag?

Vad fan. Det borde vara Alla hjärtans dag 365 dagar om året. Gulliga små sms, lite presenter och... HALLÅ! Jag tycker liksom om att bli en smula bortskämd. Mer än jag redan är. Oups... Och det gör mig INTE till en dålig människa. Good girl. Alltid. Har ägnat dagen åt studier och Sälen-minnen med Henke. Jag hävdar fortfarande att jag åkte om honom. Jaaa... Okej, det var bara en gång... Och jag svängde kanske inte.... alls. Men ändå, jag kan leva på det. Min nya plan är att låna Maximus och åka pulka efter honom. Det SKA gå... Även om han kanske är lite wild and crazy. Herregud, hunden väger ju nästan lika mycket som jag. Annars då? Känner mig lite lätt uttråkad och gäspig. Jupp, jag ställer ganska högra krav på mitt liv... Igår var en bra dag. Då råkade jag komma hem med en ny übermysig luvtröja (Peak of course) och ett par finfina kostymbyxor som kommer att bli underbara till mina nya glasögon... Ralph Laruen...X2. I like it...


JAG

Topplista:
1. Jag
2. Jag
3. Jag

Anledning: Jag är helt jävla underbar. Jag har lyckats få DET jobbet OCH jag lyckas dessutom underhålla mig själv med ett ganska roligt liv. I fredags umgicks jag med Fia, vi körde på Sex and the city kväll och smågodis. Mycket mysigt! I lördags tassade jag och Sabine hem till Henke på dagen för att spana in hans nya lägenhet... Dessutom passade vi på att utnyttja det faktum att karln har hemmabio. Wiiihhh! Lite Shrek muntrar alltid upp en... För att inte tala om hans übersöta rottweiler Maximus. Gulligull. Kvällen ägnades åt förfest hos Jesper med obligatorisk utgång. Hmm.... Ajabaja. Jag som skulle vara nykter. Icke. Mådde lite halvdåligt igår när jag vaknade. Söndag kväll blev bara tokflummig tillsammans med Emelie, Linda, Johnny och en kompis till honom. Fniss, fniss, fniss... Jag ska bli vuxen. Sen...


Bortskämd snorunge...

Varför måste jag bli hopplöst opålitlig så fort jag inte får välförtjänt uppmärksamhet? Jag är verkligen en bortskämd snorunge… Den här helgen blev inte som planerat, den blev betydligt bättre. Och nu vet jag massa mycket jag inte visste förut. Jag börjar dessutom misstänka att jag påminner farligt mycket om en porslinsdocka... Jag blir så trött! Och nu har Madde och Charlotte lämnat oss för lite resande i 3 månader. Wait for meee säger jag. Mina är försvunnit hem till Uppsala... min lilla soulmate, vi tänker så lika... Och jag då? Förhoppningsvis ett steg närmre det jag har slitit för. Förhoppningsvis lite klokare. Och förhoppningsvis... Hmm... Nej, skit samma. Endast det bästa är gott nog. Absolut. Trygghet vs. spänning? Shit.. Jag hade ju hoppats på en kombination...?
soulmates