annoula

Vilken trevlig onsdag det blev. Uppsala är... Uppsala. Jag tycker om Uppsala. Men jag vill inte bo där. Det är liksom världens bästa minnen och ångest på samma gång. För mig. Anyway. Plötsligt kommer man på bra saker. Som att jag står mig i konkurrensen. Hell yeah. OCH jag tycker om de dära konstiga människorna. Den där bruden som jag rynkade på näsan åt varje gång hon öppnade munnen ... Well... Nu uppskattar jag snarare hennes entusiasm och brutala ärlighet. Märkligt hur saker och ting har en tendens att lösa sig. Hann med en lunch med Flisan också. But of course. Vi hamnade mentalt i Aten. Som alltid. Det är lite märkligt hur en stad jag aldrig skulle vilja bo i på samma gång framkallar så starka känslor.