Det är över nu...

... men jag kommer ihåg alla dagar med dig...

Älska
, glömma och förlåta.

Men fy faaaaaan vad skönt! Efter två dagars lidande. Eller ska vi säga efter ett år av ångest? Japp. För den började minsann krypa inpå redan i somras och sen har den helt enkelt vägrat att släppa taget. Lidandet kan jag bara tacka ventileringarna för. Även om det är värt adrenalinkicken... Tror jag... Jo. Fasen. Men aldrig mer säger jag bara. Dessutom lyckades jag typiskt nog få alla studenters största mardröm som seminarieledare. Och visst, lite läskig är hon. Men jag gillar ju raka och ärliga människor... Och trots lite kritik får jag nog ändå lov att säga att jag är mer än nöjd med hennes sammanfattande omdöme. Fira? Någon?

Examen. Examen. Examen. Snart...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback