annoula

En vecka sedan jag tatuerade mig. Lite mer. Puh. Jag ångrar mig inte. Det hade varit illa. Riktigt illa. Jag hade några panik-stunder där i början när jag liksom insåg att det inte är en gnuggis. Men nu... Jag skulle aldrig ta bort den. Ab imo pectore. Och jag vågade. Jag har en viss förmåga att kasta mig in i saker utan att tänka och när det är för sent bli lite efterklok. Liksom: "vad fan tänkte jag på"... Ungefär som när jag sålde min bostadsrätt och flyttade in hos en helt okänd brud... i en ny stad. Jahapp. Det var ju himla smart. Tänk om det hade gått åt helvete? Äsch... Icke. Nu ska jag skriva önskelista till mamma. Jag har hittat golfskor... SNÄLLA... Och just ja. Pappa, jag lånade din bil idag. Tack, tack... Mamma och pappa: Älskar er. Även när jag är lite vrång... Men det är tufft nu....