annoula

Okej, min livsplan sträcker sig alltså fram till september ungefär. Kanske augusti. Låter det läskigt? Äsch... Det lööööser sig. Jag måste liksom tro att det gör det. För det är klart att det kommer att bli sådär fantastiskt, underbart, perfekt och grymt roligt. Mitt liv alltså. Inte för att jag klagar nu, men det kryper fortfarande i kroppen på mig. Jag tar tillbaka tjafset om att jag inte vill bo i Stockholm. Why not? Jag har fasen fler kompisar där... Kan inte någon ge mig ett jobb på Riksdagsbiblioteket? Det vore häftigt. Eller Kulturhusets Rum för barn? Det vore nästan ännu häftigare. Och Multeum skulle gå. Med lite vilja. Lite stabilitet skulle sitta fint. Ett stimulerande jobb. En fast punkt. Och sen lite: Girls just wanna have fun... Måste ju ha lite äventyr. Och en skön seglingssemester i sommar skulle jag inte säga nej till. Men jag tror att det är att hoppas på lite för mycket.