Dumt, dumt, dumt...
Mycket lustigt. Nästan skrattretande. Ett telefonsamtal i tisdags, jag var på kontoret, småstressad, "jaja gör det", klick. Vad fan tänkte jag på?!? Uppenbarligen tänkte jag inte alls. Rymde ut till farbror igår. Ah! Skönt. Lite vatten, en brygga och en känsla av att det nog inte är så dumt ändå. 24 timmar senare tycker jag att det är sjukt dumt. Vad fan. Ambivalent? Jag? Pffff.... Åhhhh... Dumt, dumt, dumt. Som sagt. Jag får inte säga det jag vill säga: Kom hem. Lätt som en plätt. Men det är bara för att jag är ego och skiter fullständigt i "allt det dära"... Hujedamig.
Kommentarer
Trackback