annoula

Ah! Äntligen en SÅN dag. Bara vara. Söndagsmys i soffan slår allt. Var faktiskt riktigt seg idag efter Kakans och Malins inflyttningsfest. Jag vet inte om det beror på det goda vinet eller det faktum att NÅGON började babbla med mig klockan sex i morse. En kombination kanske? Dagen har i alla fall varit alldeles fantastisk. Jag och Per avslutade den med pizza hemma hos Marina och Rikard. Like old times! Lovely!

"Håll dig borta om det blir en demonstration". Det var i princip det enda "akta dig rådet" jag fick i Aten. Men nu känns det sjukt overkligt att se nyhetsinslagen. Vad fan, jag har ju bott där. Och jag var aldrig rädd. Jag var mest irriterad på alla som ville nypa mig i kinden, busvisslade och tyckte att jag som blondin var någon slags allmän egendom. Jösses! Men jag älskar staden, jag trivdes som fan... Och jag anade nog aldrig vidden av att en demonstration kan spåra ur.

Tryffel
1 dl vispgrädde
1 msk honung
1 g saffran
250 g grovhackad vit choklad
30 g osaltat smör
Garnering
150 g vit choklad
 Florsocker

Gör så här:

Koka upp grädde, honung och saffran. Slå det över den hackade vita chokladen. Tillsätt sedan smöret. Rör tryffeln slät. Låt stelna i kylskåp och klicka sedan ut med hjälp av en matsked, ca 10 g bitar, som rullas runda.

Jag vill ha Playstation 2. Jag ursäktar mig med att jag absolut inte är någon tv-spelsnörd. Då är det okej att önska sig det. Jag har köpt in skitroliga spel till jobbet, så nu måste jag faktiskt köpa den där förbannade konsolen och bli en halvnörd. Kolla vad rosa och ofluffig den här är! Väldigt Legally Blond. Men tyvärr, det får bli den klassiska svarta varianten. Rosa är inte min grej när det gäller inredning. 

Trygghet? Pfff.... Tråkigt. Äventyr tack. Eller vänta nu. Nu kanske jag ljög en smula. Trygghet är skitbra. Däremot tror jag mer på att jag måste skapa min egen trygghet. Verkligheten är sällan rosa och fluffig. Min är det oftast, men ibland är det fan becksvart. Små kriser testar mina gränser hela tiden. Men det finns ingen person i världen som jag är så lugn med som med Per. Och för att citera mig själv "så himla omöjligt kan det väl inte vara". Nepp! Inte omöjligt.... Men helt klart tufft. Men ibland räcker ett sms för att den där trygghetskänslan ska komma tillbaka. Mitt i allt virr-varr. 60 mil ÄR långt.

Jag trodde helt seriöst att mina stackars fossingar hade förvandlats till isklumpar när jag äntligen kom hem. Över två timmar i kylan med en död bil och en död mobil är ingen höjdare kan jag lova! Mina briljanta idéer för att lösa problemet var ungefär: Lägga huvudet på ratten och sova, lägga huvudet på ratten och gråta eller spränga biljäveln i luften. Den sista lösningen var mest lockande, men jag har faktiskt inte en susning om hur man spränger en bil.. Nu ska jag drömma vackra drömmar!

Jag börjar misstänka att jag är en bläckfisk. Och att folk tycker att det är fritt fram att dra i mig. Vad fan, låt mig tänka själv. Jag är faktiskt fullt kapabel till att ta mina egna beslut. Färvånad? Någon? Jag blir så trött!

- Jag känner mig som fem år...
- Vadårå?
- Jag känner för att stampa i golvet och skrika rakt ut.
- Hehe... Men gör det då...

Ännu en fantastisk glöggkväll! En superfnissig afton med Rebecca, Alex, Dado och Robin. Jodå, vi kan fnissa trots 2,2% alkohol i glöggen. Som vanligt serverades det pipparkakor som tilltugg och Dado passade på att klaga på godisbristen. Tydligen är inte mörk choklad riktigt godis. Lillpojken har talat!

Lilla myspysgubben. Plötsligt saknar jag honom extremt jätte massa super mycket. Jag behöver nog lite fluffterapi i äkta Fighterstil just nu. Min hjärna har verkligen slagit total bakut. Och jag hänger fan inte med. Jag är nog mer en hjärta en hjärna människa. Men jag börjar seriöst fundera på om hjärtat försöker lura mig på konfekten. Kommer jag verkligen få allt det jag vill ha? Som Nalle Puh skulle ha sagt: "Tänk, tänk, tänk..." Jag önskar mig fortfarande plutten med en röd rosett kring halsen. Som sagt, fluffterapi önskas!

Traskade glatt iväg till jobbet idag med julsånger i i-poden. Men var fan är snön? Jag vill ha en vit jul! Jag ska ha en gran i år. Minsann! Sen ska jag sätta ihop det där pepparkakshuset. Och ikväll ska vi mysa i soffan med lite glögg och pipparkakor. Börjar det likna julstämning tro? Bäst att sätta fart med julklapparna. Just ja! Nästa helg för nog bli en julig helg helt enkelt. Julgodis, saffransbiscotti, julklappar... Åh! Längtar!

Sällskapsspel är klart underskattade! I natt satt jag och fyra karlslokar och spelade Tjuv och polis. Jag vann överlägset med mina 89.000:-. Jag var en jävel på att råna banker helt enkelt, tyvärr hamnade jag rätt ofta i finkan också. Men då gällde det att tänka snabbt. Gemensam ekonomi? AHA! Se där... Funkar! Somnade på tok för sent och var inte så glad när jag var tvungen att ta mig upp efter tre timmars sömn. Oups... Men värt!

Pappa är bäst! Jodå, vi har våra duster... Men mest för att vi är så förbannat lika. Vi har lika sjukt låg tolerensnivå när det gäller korkade människor och vi är precis lika dumdryga när saker inte passar oss. Men sen har jag fått några av mina bästa sidor från honom: framför allt viljestyrkan att lyckas. Det bästa rådet jag har fått kommer från pappa: Sikta högt. OM det skiter sig någonstans på vägen har jag ju i alla fall kommit en bra bit! Good stuff helt enkelt! Men stackars mamma kan inte alltid har det så lätt med två idioter. och det är förmodligen från mamma jag har lärt mig det där med "jag älskar dig även när jag hatar dig", villkorslös kärlek helt enkelt!

När klockan ringde vid sex i morse var det bara att kliva upp. Tro det eller ej, men jag var faktiskt riktigt pigg. Lite julmusik i i-poden och sen blev det en morgonpromenad på 50 minuter. Jodå, det var lite stelt efter gårdagens träning. Det smärtar lite i vissa muskler, men jag lever på endorfinerna så jag är glad! Älskar att komma in efter en promenad och krypa upp i soffan och äta frukost, den där egotiden är viktig. Jag hade alldeles för många saker i mitt huvud i natt, så det var skönt att rensa tankarna lite!

Shit vad jag saknar att ha Johnny som granne ibland! Wow... Han må vara helt galen och lite out of control, men det hände ALLTID saker. Han kunde helt spontant komma över med en flaska vin och två vinglas i handen. Och han kunde helt spontant dyka upp och visa upp sina nya jeans. Bara för att... Det blev a-l-d-r-i-g ensamt och tråkigt. Men då var jag 19 och levde inte riktigt samma liv som nu. Så vad fan... Egentligen vill jag nog inte byta. Men minnena är ju jävligt roliga! Och alla borde nog ha en liten Johnny i sina liv. Helt okomplicerat och sjukt roligt! Inte mannen i mitt liv, men jag är glad ändå!