Mitt ex och jag
Han och jag. Japp, så är det. Inte vi längre, men fortfarande han och jag. Han och jag betyder att vi kan prata om
allt, ingen ex-censur här inte. Det börjar nästan kännas lite pinsamt att han vet så mycket. Och att jag vet så mycket. Jag borde kanske censurera mer. Eller borde jag be honom att censurera mera kanske? Den dagen hans ex dyker upp med en sammanbiten min kommer jag att springa utav bara helvete. Trots att jag inte lider av ett gnagande samvete. Jag förstår om hon hatar mig. Jag skulle hata mig. Ändå måste jag prata med honom, jag måste få hans åsikt. Han känner till min rastlösa känsla, han får mig att tro att jag är perfekt, han förstår mig. Jag fortsätter nog med våra smygsamtal, det blir enklast så. Nåja... För mitt ego åtminstone. Heartbroken? Knappast, här snackar vi healing!