Kryssning

Ohhhh.... Galet roligt!!!!! Jag, Mina, Charlotte och Madde satte ribban tiiidigt när vi fick i oss en flaska Bacardi Apple... INNAN middagen. Ohhhihhhh...  Flummade runt hela kvällen och trakasserade medpassagerare. Nåväl, de gillade oss. Tror jag. Jag tänker åtminstone hävda det tills någon bevisar motsatsen. Say no more... Hur är det nu? Det som händer på kryssningar har inte hänt? Hmmm... Näää... Det jag inte minns har jag fått återberättat och... Well... Den där turen på ledstången kanske var lätt onödig med tanke på avståndet till golvet... Jag borde nog inte har druckit upp drinken den där okända killen gav mig heller. Och jag borde absolut inte ha försökt sno cider över bardisken. Men DÅ vad ideérna skitbra. Lovar. Somnade tiiiidigt igår... Och ikväll har jag blivit lovad middag. Underbart.
kryssning

Tighta

Raaaap... Jag är nog fortfarande en smula mätt efter gårdagens tacoskväll med girlsen. Jag, Marina och Sabine våldgästade Fia. Det  är coolt att vi fortfarande är lika tighta. Förlåt. Jag menar tightare. Och det är coolt hur mycket som har förändrats i våra liv... och hur mycket vi vet. Alla svaga och starka punkter. Totalt beroende av varandra och förbannat självständiga på samma gång. En kombination som fungerar märkligt bra. Idag blev det lunch på Norrlands i Uppsala med Lisa. Och det är bara sååå skönt att ha någon som förstår ångesten uppsatsen framkallar. Men jag är chockad. Jag? Superenergi? Mer än vanligt? Enligt Lisa i alla fall. Var kom den ifrån? Åhhhh... Jag har mina aningar. Farligt.


Kvällsnöje

Måndag kväll klockan 17.17:
-Hej... Känner du för att åka lite bil?

Mummel, mummel... Hmmm.... Jag kommer. Måndagsnöjet blev alltså en liten biltur till Stallarholmen för att lämna Jespers bil så att han kommer hem på fredag när han måste lämna jobbilen. Kan inte påstå att jag kände mig överdrivet motiverad när herrn ringde. Hallå, jag hade det hur skönt som helst framför tvn under min fleecepläd. Men okej, jag är snäll. Och faktiskt, det bidde en rackarns trevlig kväll. Eller faktiskt, det är inte särskilt förvånande. Det är för övrigt inte mycket som förvånar mig längre. Det bara ÄR så mitt liv ÄR. Och det kan vara riktigt skönt att filosofera i bilen med lite skön musik. Tillbaka till verkligheten, S70n vs. min lilla Goffe... Ähhh... Jag gillar Goffen. Han är skön, kanske en smula envis. Men ändå... Charmig. Och rackarns rolig att köra. Pappa jag önskar mig en bil, den där blåa... Du vet... Nähe... Okej då.

Bortskämd...

Jag börjar nog bli bortskämd med underbara helger. I fredags var jag stand-in för en sjuk far på en middag med mamsens jobb. Mycket god mat och lite cider på det gjorde susen. Därefter blev det Eskilstuna Revyn... Oh yes, den var rolig! I lördags tillbringade jag dagen med Sabine. Kaffe, skvaller, deep-talk (faktiskt) och lite gullande med Nasse och Tiger. Sen sladdade jag hem med Goffen (som för övrigt inte stod så högst i kurs hos mig just då... Först en bensinmätare som inte ville funka. Sen fick jag klättra in i bilen för att förardörren vägrade öppna sig), panikduschade och bytte om. Jesper hämtade upp mig och sen hamnade vi i Strängnäs hos Marina och Brozen. Wow... En rättvis fördelning: Jag och Marina drack vin... Jesper och Brozen drack cola. Yabbadabba. Fast det var lite synd om de stackarna... Massa snö betyder massa plogning. Så nu har jag Jespers bil... En ännu mer rättvis fördelning... Som dock inte varar så länge till. Söndagen blev i alla fall en slappardag med Marina. En mysig promenad med hunden Klara och Let's dance repris. Kan det bli mer perfekt?

Nämen...

Vilken trevlig onsdag det blev. Uppsala är... Uppsala. Jag tycker om Uppsala. Men jag vill inte bo där. Det är liksom världens bästa minnen och ångest på samma gång. För mig. Anyway. Plötsligt kommer man på bra saker. Som att jag står mig i konkurrensen. Hell yeah. OCH jag tycker om de dära konstiga människorna. Den där bruden som jag rynkade på näsan åt varje gång hon öppnade munnen ... Well... Nu uppskattar jag snarare hennes entusiasm och brutala ärlighet. Märkligt hur saker och ting har en tendens att lösa sig. Hann med en lunch med Flisan också. But of course. Vi hamnade mentalt i Aten. Som alltid. Det är lite märkligt hur en stad jag aldrig skulle vilja bo i på samma gång framkallar så starka känslor.

Hand i hand...

Vad har vi lärt oss av helgen? Hmm... Massa mycket tror jag faktiskt. Vad som gör mig überglad och vad som gör mig galet förbannad. De båda sakerna har dessutom en tendens att gå lite hand i hand. På ett lite långsökt vis. Hur som helst: I fredags hämtade jag upp Jesper för lite thaimat och en tv-kväll framför Let's dance. Wow, han är förmodligen den klokaste människan i mitt liv. I lördags hamnade jag på krogen med ett gäng karlar... My god. Men det framkallade nog några leenden också. Och herr Norrby ska bara vara glad att jag inte slog ihjäl honom. Annars: Kan det vara möjligt att jag mer eller mindre har blivit erbjuden ett jobb? Va? Kanske. Tur eller kompetens? Jag väljer nog att tro på kompetens.

Abstinens...

Tick tack tick tack. Hjälp. Min tid bara försvinner. Och det kryper i kroppen på mig. Igår drabbades jag av plötslig Aten-abstinens. Jösses... Och jag saknar mina gamla roomies. Buuhuu. På något helknasigt sätt. För jag vill bo själv. Jag vill ha min lägenhet. Jag vill vara egoistisk. Men ändå. Jag är nog bara ett überscoialt monster. Annars då? Fredagen var mysig(Eragon med Jesper). Lördagen var rolig(middag med Marina och Fia). Söndagen var ångest. Ungefär. Gud, vad tänkte jag på när jag flyttade tillbaka? Jag kan inte låta bli att småle... För allt som jag sa att jag inte skulle göra har jag gjort. Och vet ni? Jag mådde rackarns bra när jag gjorde det. Med andra ord, jag tänkte rätt. Och jag ska inte gömma mig. Kanske.

Nytt. Nytt. Nytt.

Det snöar!!! Och jag vill helst gömma mig under täcket idag... INTE på topp. Och nej, jag är icke bakis... Bara förkyld som satan. Nytt år. Nytt liv. Nytt. Nytt. Nytt. Aaaatttschoooo. Hoppsan. Sitter och sneglar upp mot backarna... Det ser lovande ut med alla snöflingor som yr omkring. Jag ska snart upp igen. Absolut. Jag är kär i Sälen. Det är så... myyysigt. Och det är det skrämmande nog en hel del annat som är också är at the moment. Hal is? Kanske... Men Bambi överlevde ju.

sälen

Nyårslöfte: Blicka framåt och inte bakåt. Absolut.
Bästa: Jespers pop-up "hej jag är i Sälen"... whaaaat?