Bortskämd snorunge...
Varför måste jag bli hopplöst opålitlig så fort jag inte får välförtjänt uppmärksamhet? Jag är verkligen en bortskämd snorunge… Den här helgen blev inte som planerat, den blev betydligt bättre. Och nu vet jag massa mycket jag inte visste förut. Jag börjar dessutom misstänka att jag påminner farligt mycket om en porslinsdocka... Jag blir så trött! Och nu har Madde och Charlotte lämnat oss för lite resande i 3 månader. Wait for meee säger jag. Mina är försvunnit hem till Uppsala... min lilla soulmate, vi tänker så lika... Och jag då? Förhoppningsvis ett steg närmre det jag har slitit för. Förhoppningsvis lite klokare. Och förhoppningsvis... Hmm... Nej, skit samma. Endast det bästa är gott nog. Absolut. Trygghet vs. spänning? Shit.. Jag hade ju hoppats på en kombination...? 