annoula

Trygghet? Pfff.... Tråkigt. Äventyr tack. Eller vänta nu. Nu kanske jag ljög en smula. Trygghet är skitbra. Däremot tror jag mer på att jag måste skapa min egen trygghet. Verkligheten är sällan rosa och fluffig. Min är det oftast, men ibland är det fan becksvart. Små kriser testar mina gränser hela tiden. Men det finns ingen person i världen som jag är så lugn med som med Per. Och för att citera mig själv "så himla omöjligt kan det väl inte vara". Nepp! Inte omöjligt.... Men helt klart tufft. Men ibland räcker ett sms för att den där trygghetskänslan ska komma tillbaka. Mitt i allt virr-varr. 60 mil ÄR långt.