annoula

Ett tag trodde jag nästan på det... Eller så ville jag så gärna tro på det (även om jag förmodligen såg en smula skeptisk ut). Och visst pussade jag lite på den lilla lakritsgrodan min kollega gav mig, men den fortsatte att se sådär irriterande oberörd ut. Jävla skit, ingen prins den här gången heller. Men vad fan, jag började ju skratta och det är ju värt hyfsat mycket mer. Vem försöker jag lura? Oh no, här döljer sig ingen askungesaga. Jag är bara ett tilltuffsat litet troll... Men en jäkla glad trollunge!