Det blir barn...

image525Efter 14 timmar med Akino som sällskap inser jag att det förmodligen är lättare att ha ett barn. En stark Rottweiler på en sisådär 9 månader med ett valpigt beteende är inte direkt picnick. Faktum är att jag har spärrat in honom i mitt kök, så han ligger och blänger på mig bakom en köksstol. Förutom gårdagens incidenter har han nu även hunnit med att:

- Aktivt försökt hjälpa till att bädda sängen genom att dra i överkastet (det var då han åkte in i köket)
- Försökt fånga min tandborste genom ett fyrfotahopp rakt upp i luften
- Brottat ner min jättekudde
- Doppat ner huvudet i toaletten
- Haft sönder sin leksak
- Provsmakat stenar, kottar, fågelbajs, gräs, isolering, glasspapper... You name it!

Skenet bedrar, han är inte så oskyldig längre. Och inte så lite heller för den delen...

Henkes bästa råd: Ignorera honom.


Kommentarer
Postat av: linda

Åh Gud så söt, vilken underbart ljuvlig rottis.
Åh nu saknar jag min älskling Whiskey.
Ok... han är ju egentligen Hannas älskling men nästan min älskling. Vi tycker väldigt mycket om varandra. Ja hur kan man INTE tycka om en rottis? Har du sett mina bilder på Whiskey? Han är världens finaste, med lite schäfer i sig också.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback