annoula

Helgens roligaste: Tjejvasan!

3 mil av skratt, ilska, leenden och en fly förbannad Anna i spåret. Och ändå vill jag göra det igen... Det är ju så satans roligt med utmaningar. Jag trodde inte att det skulle gå ett tag. Efter 1.5 mil hade jag inget glid på skidorna, ett skavsår på hälen som gjorde fruktansvärt ont, en matt kropp (tack maginfluensan för den) och det värsta av allt: Det fanns inga spår. Inga spår betyder att jag ramlar... Lite för ofta. Men jag kunde liksom inte ge upp, inte då... Så det var bara att staka på, morra lite för sig själv och passa på att njuta när det gick bra. Och roligt hade jag ju. När jag äntligen kom i mål fick jag ju highfiva lite med Carro. Fasen, vi gjorde det! Jag har världens bästa föräldrar som ställer upp på mina galna idéer, är chaufförer, plåstrar om och hejar på. Puh... Ett år kvar till nästa...

Det ska göra ont...