annoula

Han och jag. Japp, så är det. Inte vi längre, men fortfarande han och jag. Han och jag betyder att vi kan prata om

allt, ingen ex-censur här inte. Det börjar nästan kännas lite pinsamt att han vet så mycket. Och att jag vet så mycket. Jag borde kanske censurera mer. Eller borde jag be honom att censurera mera kanske? Den dagen hans ex dyker upp med en sammanbiten min kommer jag att springa utav bara helvete. Trots att jag inte lider av ett gnagande samvete. Jag förstår om hon hatar mig. Jag skulle hata mig. Ändå måste jag prata med honom, jag måste få hans åsikt. Han känner till min rastlösa känsla, han får mig att tro att jag är perfekt, han förstår mig. Jag fortsätter nog med våra smygsamtal, det blir enklast så. Nåja... För mitt ego åtminstone. Heartbroken? Knappast, här snackar vi healing!

Som sagt, blev Stockholm idag med bibliotekariebrudarna. Sjukt skön kväll på Kjellsons med trevligt sällskap och god mat. Lite märklig känsla, för Uppsalatiden känns som evigheter sen... Men det känns som att jag såg alla igår trots att vi fick ut våran examen i början av Juni. Absolut roligt att höra vad alla gör, Signe skulle jag nästan kunna tänka mig att byta jobb med... Men numera är jag tveksam, är ju kär i mitt eget. Jag och Lisa försökte hinna med lite seriös shopping, men den biten sprack rätt snabbt. Orka!? Lyckades dessutom nästan missa tåget hem så jag fick lite motion... Hej och hå, där kom jag springande från hötorget i 10cm höga klackar. Vid sådana tillfällen är jag glad att jag tränar... och har långa ben. Gott om tiiiiiid, klev på tåget 2 minuter innan avgång. Måste ha sprungit in flera minuuuuuuter!

Karin Y: Experten har uttalat sig.
Anna: Ja, vi är nog skitbra på att ge varandra råd...

Karin Y: En dåre till en annan, får la se hur de går!

Glöggkvällen igår var ett fantastiskt initiativ från Andreas sida... Det var riktigt skönt att komma in efter en promenad i polarkylan och få ett glas varm glögg i handen, det trevliga sällskapet gjorde självklart sitt. Passade på att knapra lite på en pepparkaka så att jag håller mig snäll hela julen... Carro viskade dessutom lite "diskret" i mitt öra att hennes lägenhet kanske blir ledig... Yes, jag funderar på att sno den. En snäll Kristofer körde hem mig och Carro efter att vi lagt våra söta huvuden lite på sned... Och efter en elvatimmars arbetsdag somnade jag utan större problem!

Lördagens fantastiska herrar!

En kram i present

Påmm tjatååååå?

Mina vänner har fantastisk smak... Tack, tack, tack för alla fina presenter!

Per har dessutom lovat en helkväll med bara champagne... När det gäller sådana löften är mitt minne väldans bra!

Jag tycker att det är manligt att köra bil... Det blir helt fel i mitt huvud när jag kör och en kille sitter bredvid (förutom när han är full som en kastrull eller sjukt bakis). Men när jag är ute och åker med min kvinnliga vän med det manliga namnet "Alex" blir det fel i alla fall. Och jag är numera säker på att det beror på att det är hon som kör. Första gången jag åkte med kvinnan så... Ehhh... Nej, det går inte att erkänna på en blogg. Man gör INTE sådant INNAN man kör bil. Andra gången, IDAG, erbjöd sig kvinnan att skjutsa mig till Multeum efter lite delikat hemmagjord Daimglass. Man tackar. Eller jag menar, försöker hon döda mig? Tänk dig en nybörjare som slår på vindrutetorkarna i stället för att blinka. Japp, där har vi ungefär dagens upplevelse. Moooahhhahahahaha...

Jag och Alex