Gode guuuuud
PLING! PLING! PLING! Vad fan... Kollar klockan... Visar 9 på morgonen... Konstaterar att jag har sovit fyra timmar. Kollar ner på golvet där Rebbe ligger och sover, hon rör inte en min. VAD I HELVETE. Öppnar ytterdörren och in stormar fröken Grenedal och börjar berätta om sin natt. Oh no... Hallå! Jag sover!- Bea... Ta en glass och var tyst.
Bea hämtar en glass, kommer tillbaka och kryper ner i min säng MED glassen och fortsätter sin historia. Jahapp. Det var den skönhetssömnen.
- Anna... Jag är faktiskt HUNGRIG!
Japp... Jag hörde några varningsklockor ringa i mitt huvud som sa "såhär är det att vara mamma"... Puh! Men jodå, hon fick sin frukost (dock insåg jag att det där med barn verkligen inte är min grej än). Sen stormade hon ut igen och kvar blev två paffa vänner. The end.
En dag i mitt liv...
Bibliotekarie-style... Off I go!
Fokuserar på mitt älskade jobb...
Hämtar upp mina älskade homies...
Hänger med Fia och Rebecca i Strängnäs..
Goooooood natt!
That Uppsala thing
Nu börjar jag tycka synd om mig själv på riktigt. Och det börjar dessutom kännas riktigt, riktigt konstigt. Valborg har betytt galna dagar de senaste åren. Uppsalaåren. Studentåren. Nu då? Inte en chans... I want that Uppsala thing! Den där känslan. Men egentligen tror jag att jag bara tror att jag vill ha det. Faktum är att jag kände mig ganska less förra året, pallrade mig inte ens iväg på galoppen. Om sanningen ska fram föredrar jag nog att dricka champagne med trevligt sällskap. Men ändå...Mitt liv i bilder
Fredag kväll: Coola solbrillor, sol och hög musik hela vägen ner till Täckhammar för en filosofisk vinstund.
Lördag morgon: Om man inte behöver lyfta huvudet från kudden och har den här utsikten måste man bli glad...
Fina, fina Nova...
Lördag kväll: Partaj i Strängnäs med Rebecca och hennes homies!
Ett säkert sommartecken...
Och kvällens bästa kommentar av Rebecca i underkläder: Anna hämta kameran och ta lite pics...
Inte så illa som det låter, men mitt ansiktsuttryck var nog ganska oslagbart....
Rebecca, lite mer anständigt klädd, målar tånaglarna... Det är fantastiskt att vara tjej!
Raggningsknep...?
- Hej.. (blänger snett)
- Du är inte från stan va?
- Nej... (försöker ignorera)
- Det är en trevlig stad.
- Mmhmm... (snälla försvinn)
Sen fick jag höra hans livshistoria. Vad är det för fel på folk?
Inte alltid som man tänkt sig
Ehhh... Gårdagens partykväll med underbara Åsa, Anna och Linda fastnade på Täckhammar med några flaskor vin som sällskap och oerhört filosofiska diskussioner när Per och Oskar dök upp. Vem är chefen i förhållandet? Vad ska framtida barn heta? Är det okej att tjejen kör bil? Hur mycket kan/får man ändra en pojk/flickvän? Oh ja, det blev en mycket trevlig kväll trots att vi valde bort dansgolvet. Vaknade i morse av att en viss herre trodde att han var döende (minst)... Efter att ha kickat (nåja) upp honom latade jag mig lite till, kravlade mig upp, fick frukost av snälla mamma Norrby med Åsa som sällskap och sen lyckades jag vara på jobbet i tid i Strängnäs. Fantastiskt av mig!
Småkriminella
Rebeccas tattoo
Vi har inget liv?
Anna säger:
Vi får planera i sommar
Louise säger:
vi kommer sluta som jönssonligans kvinnliga motsvarighet
Anna säger:
Men det är ju underbart!
Louise säger:
precis...vi far val se vem som blir vem haha
Anna säger:
Jag vill vara han... "vilken jädra smäll" hahaha
Louise säger:
hahahahaha...passar dig utmarkt...*asgarv*
Louise säger:
fia e 'jag har en plan'
Anna säger:
And that makes you? Kommer inte på nån replik... Sabine får vara Doris hahahaha... När hon kommer hem
Louise säger:
hmmm....'lyyyyysande'
Louise säger:
HAHAHAHAH JAAAAAAA PERFEKT!!!!!!!!!
Anna säger:
Det här blir underbart. Strålande tider!
Louise säger:
verkligen!
Dagens man...
Will & Grace
Fastnade framför Will & Grace idag... Satt och fnissade för mig själv i soffan. Det där är ju jag och Johnny. Förutom att Johnny är absolut icke-gay och jag inte är lika snygg som den där Grace. Annars är det ett hysteriskt roligt program. Deras fighter är absolut något vi skulle kunna starta. Plus att vi har grymt roligt ihop när vi väl hänger. Kom just på att det är 10 år sedan jag sprang på honom första gången... Oh. My. God. Snart kommer rynkorna!Något Johnny skulle kunna säga till mig:
Go to bed. You obviously have had a very busy day of crazy.
Något jag skulle kunna säga till Johnny:
My love for you is like this scar, (points at elbow) ugly, but permanent.
Det är kärlek.
Vad har jag gjort honom nu då?
Relationer och diskussioner. Vi ÄR från olika planeter.
Anna säger:
Kanske ska nöja dig med skrattet...
Anna säger:
Du vet när du är gammal o gaggig o inte kan vara en player har du fortfarande något att leva för...
johnny säger:
jag är inte, och har aldrig varit en player
johnny säger:
men du däremot
johnny säger:
men när en tjej är det spelar det visst ingen roll...
johnny säger:
tydligen
Jag försöker få Johnny att förstå att man inte kan ha hur höga krav som helst på en annan människa.
Fyra minus en
Det har inte ens gått en vecka sen Sabine åkte men vi funderar redan på att hämta hem henne, det funkar inte utan henne. Vi är fyra, inte tre. Det här känns som ett dåligt avsnitt av Sex & the city. Vi har ju alla våra karaktär: Jag - Carrie (skrivandet, Big och skorna), Fia - Charlotte (godheten, romantiken och lugnet), Marina - Miranda (sarkasmen, ärligheten och drivkraften) och Sabine - Samantha (lojaliteten, frispråkigheten och glädjen). Och ärligt, vad vore Sex & the city utan Samantha? Förstår ni hur jävligt det är? Ps. Testet ljög. Jag är inte Charlotte. Jag ÄR Carrie med Charlottes garderob.Det ljuva livet
Idag har jag och Alex provat på det ljuva livet som hemmafruar. Det betyder att vi har ägnat dagen åt att fika och shoppa. Det var fantastiskt underbart! Särskilt eftersom att vårsolen värmde och det gick att sitta ute. This is it tänkte jag förtjust, såhär ska jag leva mitt liv. Det varade ungefär tills mina (älskade) chefer började babbla jobb med mig. Oh no... Min livsplan sprack. För jag kan absolut inte tänka mig att ersätta ett Multeumliv mot ett liv som hemmafru. Kom igen, jag vill ha mina pengar att shoppa för. Jag vill ha min frihet. Att mitt jobb är sjukt roligt är en bonus! Så när jag körde in på den lilla grusvägen, parkerade bilen, knappade in min kod och öppnade dörren till den stora kulturbyggnaden... Mitt hjärta smälte...
<-- Alex. Trovärdig hemmafru.
Bästaste bästa
Åhhhh det här är superläskigt! Jag ska vara utan min bästa vän i över 3 månader... Gissa om det blev många tårar igår? Dumma Sabine! Mitt ego vill att hon ska stanna kvar... Faktum är att vi helst ska bo väldigt nära varandra också, helst i husen bredvid så att man bara kan stampa in om man vill. Nu är det ett gigantiskt hav som skiljer oss åt. Blääää!!! Det kommer att bli galet tomt utan henne... Vem ska nu tala om för mig att jag inte är ett pucko? Jag har aldrig varit så glad över modern teknik som nu... Jag får leva på MSN helt enkelt... Och boka flygbiljett. Undrar om jag kan åka i morgon? Ei saa peittää
Jag har kommit på varför jag och Alex är kompisar. Nog för att vi har sjukt mycket gemensamt, väldigt konstiga saker dessutom. Vi vet båda vad "Ei saa peittää" betyder. Vi brukar nämligen båda stirra på elementet på toaletten uppe i Sälen i våra respektiva hus. Och okej, litteratur är väl en annan gemensam nämnare. Ehhh... Och skointresset. Men nej, vi är kompisar för att vi är manliga(!!!) som spelar på våran kvinnlighet. Alex brukar spöa folk på krogen och jag leker hellre med en fotboll än filar på naglarna. Låt er inte luras av den vackra bilden, bakom ytan sitter en Emil i Lönneberga och filar på sitt nästa hyss...Rastlös gen?
Jag: Myser du med karln?Kusin: Nej, han har inte kommit hem än... Så jag ska ut på krogen!
Jag: Och bli kalasfull!
Kusin: Nej, SALOOONGSBERUSAAAAD!
Jag: Ja... För det är ju våran starka sida...
Vad har vi? En rastlös gen? Vi är skrämmande lika... I stället för att ta ett djupt andetag och ta det lite lugnt kör vi på duracellstilen. Full fart framåt, 110%. Låt oss säga såhär: Vi är jävligt efterkloka... Men jag tror att jag har lärt mig lite (mycket?) av mina misstag. Så nu kör jag Duracellkaninstilen litegrann, det finns nog bara en som klarar av att plocka ur de där batterierna. Men jävlar om han skulle göra det för ofta...
Galna människa!
Passade på att tassa ner till Hundfjället idag och spana in "Uppåt Väggen" (springa uppför Sälens brantaste nedfart och åka ner)... Stod och skrek lite på sidan om och blev faktiskt liiiiite småsugen, men efter att ha sett en och annan människa komma kanande ner i 45-graders lutning började jag tvivla lite. Vem springer jag in i sen om inte Sundblad, en gammal vapendragare från Uppsalatiden. Tamejfan, mannen hade gjort det. Jäklar, jag är imponerad. Men vad fan, springer man Lidingöloppet på 2.25 är det klart man studsar uppför Väggen och ner igen. Dum jag är. Japp, det är väl bara att börja träna inför nästa år?Inte varje dag...
Tighta
Arrghhhh... Min plan är (var?) att behålla mina superbraiga morgonrutiner även om jag oftast jobbar kväll. Oh well, det går sådär. Särskilt om man bestämmer sig för en halvvild utekväll på lördagen och bara mååååste skvallra med polarinnorna (Emelie och Madde) på söndagen och man liksom aldrig lyckas ta sig i säng. Jag försöker alltså säga att jag fortfarande känner mig sliten. Men vad fan, jag hade galet roligt i lördags vilket mamma brutalt avslöjade när hon kom in i min lägenhet igår eftermiddag och alla kläder låg på mitt soffbord. Jag? Nykter? Ehhhh.... Kanske inte sådär jätte. Men om man får sörpla på goda drinkar, studsa runt på dansgolvet och klämma på tighta hockeyrumpor kan man liksom inte klaga... Bilden ljuger. Håret är i flätor, luvtröjan är på och ögonen är sömniga...