Enkel lyx
När klockan ringde vid sex i morse var det bara att kliva upp. Tro det eller ej, men jag var faktiskt riktigt pigg. Lite julmusik i i-poden och sen blev det en morgonpromenad på 50 minuter. Jodå, det var lite stelt efter gårdagens träning. Det smärtar lite i vissa muskler, men jag lever på endorfinerna så jag är glad! Älskar att komma in efter en promenad och krypa upp i soffan och äta frukost, den där egotiden är viktig. Jag hade alldeles för många saker i mitt huvud i natt, så det var skönt att rensa tankarna lite!
Morgonträning!

Pepp-pepp!
Yes! Fixat! Nu ska jag testa världens minsta gym! Jobbet betalar dessutom för mitt kort som varar i tre månader. Det är med andra ord tillräckligt med tid för mig att bestämma om jag vill lägga mer pengar på träningen (läs: flashigare gym) eller om jag är nöjd! Jag tror att det blir mycket löpband och träning med fria vikter... Jag ska hem och bläddra igenom gamla nummer av träningstidningar efter varierande program. Pepp-pepp! Jag skulle faktiskt vilja få lite bättre koll på vad jag äter också (% protein, kolhydrater och fett). Någon som vet någon bra sida?
Inspiration på hög nivå

Dumpositiv?
Det enda positiva med min sträckning är att jag har fått för mig att mina ryggmuskler är svaga. Jag menar, hur många smällar har inte ryggen fått ta i skidbacken utan några större men. Fy fan vad ont jag har. Så nu har jag kollat upp ett alternativt gym så att jag kan börja simma och styrketräna ambitiöst igen. Nu jävlar... Jag borde nog börja med regelbunden massage också. Om jag ändå ska satsa...
Om jag fick välja...

Krigarprinsessa

Hockeyfru?


Ah! Sjukt bra utsikt från läktaren. Jag borde förmodligen veta bättre än att välja tiocentimetersklackar. Först och främst är det en promenad på trettio minuter till ishallen, sen blir tårna väldans kalla och sen blir det långt hem. Punkt. Men det var en himla rolig kväll så det blir inget gnäll från min sida. Snarare lite fniss och dregel. Sådeså!
Dagens bloggtips
Dagens bloggtips: Spark i baken.
Jag vill visserligen åt den här pulsklockan eftersom att min är paj, men tjejen är störtskön! Den här bloggen är en given favorit då hon kan konsten att motivera när man är trött och less. Jag hade gärna lagt mig på soffan idag efter en lång dag, men det blev en powerwalk med en kompis i stället. Nu kan jag sova med gott samvete!
Wellness!
Oh! Vad roligt! Jag fick en förfrågan om att skriva ett gästinlägg av en tjej som driver en welnessblogg efter mitt inlägg om Tjejvasan.
Kika här!
Tjejvasan 2009
Sälensäsongen närmar sig och jag kom precis på att det är hög tid att anmäla mig till Tjejvasan 2009. Eftersom att jag är medlem i AXA Sports Club blir avgiften 500:- i stället för 700:-, kalasbra! Dessutom är det världens bästa anledning att inte lägga löpträningen på hyllan nu när kylan kommer!
Är det någon annan som är anmäld?
Mina nya kärlekar

Träningsmotivation!

Nike+

V75

Pappa: Jaaa...
Dottern börjar här någonstans nästan tro att han har kommit på bättre tankar.
Pappa: Jag kan ju ha den i carporten...
Skit också. Ingen häst den här gången heller. Men nu har jag experttippat inför morgondagens händelser på Sundbyholm. V75. 7 rätt by Anna. But of course! Okej... Såhär funkade upplägget: Jag spikade 7 hästar med mitt idiotsäkra system. Mamma 7 med ett inte lika säkert system. Pappa 7 med ett tveksamt system (det riktigt bra använder han till en egen rad). Sen sammanställde jag resultatet, vips: I morgon är jag rik som ett troll.
Grymt Guif!

shake the...

I'm making my way over to my favorite place
I gotta get my body moving shake the stress away
I wasn't looking for nobody when you looked my way
Sol. Elljusspåret. Ett leende.
Spring själva för fan!

Smärtaaaaa

3 mil av skratt, ilska, leenden och en fly förbannad Anna i spåret. Och ändå vill jag göra det igen... Det är ju så satans roligt med utmaningar. Jag trodde inte att det skulle gå ett tag. Efter 1.5 mil hade jag inget glid på skidorna, ett skavsår på hälen som gjorde fruktansvärt ont, en matt kropp (tack maginfluensan för den) och det värsta av allt: Det fanns inga spår. Inga spår betyder att jag ramlar... Lite för ofta. Men jag kunde liksom inte ge upp, inte då... Så det var bara att staka på, morra lite för sig själv och passa på att njuta när det gick bra. Och roligt hade jag ju. När jag äntligen kom i mål fick jag ju highfiva lite med Carro. Fasen, vi gjorde det! Jag har världens bästa föräldrar som ställer upp på mina galna idéer, är chaufförer, plåstrar om och hejar på. Puh... Ett år kvar till nästa...

Det ska göra ont...
Tjejvasan
Det börjar pirra lite i magen inför i morgon: Tjejvasan. Åh herregud, vad har jag gett mig in på? Men det är en skön pirr-i-magen-känsla om har infunnit sig. Det ska bli jäkligt roligt. I år åker jag bara för att ta mig runt, nästa år kan jag börja satsa på en bra tid. Det är tur att jag har snälla föräldrar som ställer upp som chaufförer! Om ni ser en rödkindad tjej med stirrig blick i morgon och ett fånigt leende så är det bara jag. Om ni ser en likblek flicka ligga i ett dike... Well, det kan också vara jag!
Sista 3 milen, Oxberg-Mora!