annoula

Livet är fantastiskt just nu... Solen lyser rakt in på mitt (det är mitt 1½ dag till) kontor och värmer sådär vårskönt, om jag vrider huvudet lite till vänster ser jag en bit av hamnen och väderkvarnen, bredvid mig har jag en hel hög med ungdomsböcker. Jag är lite rädd för att jag kommer att tappa bort glädjen nästa vecka... Tappa bort mig själv en smula... Och ännu värre: Bara vara. Jag vill inte bara vara, jag vill göra något konkret. Hela tiden. Ha mål att jobba för. Nu är allt bara bulldeg.

"Vi tror att det är viktigt att barnen får känna sig delaktiga i ett historiskt sammanhang. Tidsresor är ett medel att nå en bit på väg i att ge barnen ett historiskt perspektiv".

Det börjar pirra lite i magen inför i morgon: Tjejvasan. Åh herregud, vad har jag gett mig in på? Men det är en skön pirr-i-magen-känsla om har infunnit sig. Det ska bli jäkligt roligt. I år åker jag bara för att ta mig runt, nästa år kan jag börja satsa på en bra tid. Det är tur att jag har snälla föräldrar som ställer upp som chaufförer! Om ni ser en rödkindad tjej med stirrig blick i morgon och ett fånigt leende så är det bara jag. Om ni ser en likblek flicka ligga i ett dike... Well, det kan också vara jag!

Sista 3 milen, Oxberg-Mora!

Han och jag. Japp, så är det. Inte vi längre, men fortfarande han och jag. Han och jag betyder att vi kan prata om

allt, ingen ex-censur här inte. Det börjar nästan kännas lite pinsamt att han vet så mycket. Och att jag vet så mycket. Jag borde kanske censurera mer. Eller borde jag be honom att censurera mera kanske? Den dagen hans ex dyker upp med en sammanbiten min kommer jag att springa utav bara helvete. Trots att jag inte lider av ett gnagande samvete. Jag förstår om hon hatar mig. Jag skulle hata mig. Ändå måste jag prata med honom, jag måste få hans åsikt. Han känner till min rastlösa känsla, han får mig att tro att jag är perfekt, han förstår mig. Jag fortsätter nog med våra smygsamtal, det blir enklast så. Nåja... För mitt ego åtminstone. Heartbroken? Knappast, här snackar vi healing!

Som sagt: Greta har fattat grejen med att sova. Först slöade vi framför Let's dance, sen släpade jag ut henne på en kvällspromenad i polarkyla. Kom in med en skakande hund som jag bäddade ner med mig i sängen... 22.00 släckte jag lampan... 07.30 vaknade jag med lite ångest och tänkte att stackars hunden nog ville gå ut. Icke, hon låg fortfarande bredvid mig i sängen och SNARKADE. Hur kan det komma sig att världens minsta hund tar så stor plats i sängen och jag fått nöja mig med kanten? Omöjligt? Väl?

Greta, inte så grym som hon ser ut...

Som sagt, blev Stockholm idag med bibliotekariebrudarna. Sjukt skön kväll på Kjellsons med trevligt sällskap och god mat. Lite märklig känsla, för Uppsalatiden känns som evigheter sen... Men det känns som att jag såg alla igår trots att vi fick ut våran examen i början av Juni. Absolut roligt att höra vad alla gör, Signe skulle jag nästan kunna tänka mig att byta jobb med... Men numera är jag tveksam, är ju kär i mitt eget. Jag och Lisa försökte hinna med lite seriös shopping, men den biten sprack rätt snabbt. Orka!? Lyckades dessutom nästan missa tåget hem så jag fick lite motion... Hej och hå, där kom jag springande från hötorget i 10cm höga klackar. Vid sådana tillfällen är jag glad att jag tränar... och har långa ben. Gott om tiiiiiid, klev på tåget 2 minuter innan avgång. Måste ha sprungit in flera minuuuuuuter!